onsdag 21 april 2010

Jorden vi ärvde

Det verkar som om den sista delen i trilogin ur "Evigheternas bok" är färdigställd. Sändebud till Jorden ligger fortfarande kvar på förlaget till försäljning och nu vet jag inte vad som kommer att hända med den sista delen och när det kommer att hända. Skeendet har sin gång och jag överlämnar totalt till universum att visa mig vägen i detta. Ska jag sammanfatta min resa under de här fyra åren så är tiden mer än oväsentlig. Dock är vi vana att uppfatta allt i tid så därför gör jag det. De redan klara och tryckta upplagorna av Gud har en plan och Sändebud till Jorden kommer så som jag tror att vänta tills den sista trillingen, Jorden vi ärvde, är född innan de börjar att leva sitt liv. Varför har jag annars skrivit dessa böcker om läsandet av dem inte tar fart. När jag ser på det så är det en omöjlighet att böckerna ska komma att stå i lådor här hemma hos mig. Det var inte därför jag utsågs att skriva dem.

Däremot kan kanske kroppen bli annorlunda. När skeendet sker så kanske samtliga böcker trycks i en samlingsbok. Nu dröjer det säkert minst ett år innan det sker, om det blir så. Nu snurrar det inte så mycket i alla fall. Jag upplever det inte så därför att vad jag har gjort under den här tiden är att ha tagit mig ifrån hjulets yttre kant där det snurrar som fortast, till navets absoluta mitt där det inte snurrar alls. Det är en något konstig känsla av intighet och tomhet. Jag skulle även kunna säga att det finns en känsla av trötthet och lesshet på allt andligt sökande. Det har varit en tid nu där jag rensat bort alla andliga grupper på facebook till exempel, jag vänder bort blicken när jag ser reklam för olika kurser i meditation, mediala rådgivningar mm. mm. Allt som har med sökande att göra, allt som har med att befinna sig någonstans längs en av ekrarna i hjulet är jag mätt på. Böckerna kom till och jag kom till samtidigt. Här är allt lugnt medans allt snurrar runt omkring mig. Om jag blundar slipper jag att se det och då slipper jag också bli yr i huvudet.

Dock kan jag fortfarande känna en tillfredsställelse av att utforska denna stillhet och detta absoluta som jag upplever att jag befinner mig i nu. När skeendet sker runt omkring mig står jag kvar och känner tillförsikt till att livets mirakel dras till mig. När jag står still dras kompisar, kollegor, livskamrat och familj mot mig. Då jag också snurrade runt så kanske vi aldrig möttes därför att vi befann oss på olika ekrar i hjulet. Nu har jag bara att vänta på att skeendet ska ske. Nu har jag bara att vänta på att Evigheternas bok skall uppenbaras i varje människas hjärta. Nu har jag bara att vänta på att alla lär sig läsa Evigheternas bok som står skriven i sitt hjärta. Nu har jag bara att vänta på att kunskapen och sanningen kommer att växa på alla de grenar som vi människor är. Sanningen är att för att kunna känna igen livets träd behöver vi känna igen oss själva som en gren på detta träd. Här och nu ska kunskapen blomma och små söta frukter väntar på att få plockas.

Skeendet sker och kunskapens frukt måste plockas och ätas. Så som kunskapens äpple en gång plockas och äts. När vi sätter tänderna i kunskapens frukt för andra gången ler vi igenkännande, men den här gången skäms vi inte för de vi är. Den här gången skyler vi inte våra kroppar med kläder därför att vi skäms för vår nakenhet. Den här gången ler vi igenkännande därför att kunskapen om oss själva är så åtråvärd. Fröet som ligger dolt inom oss kommer att slå rot och när det växt upp kommer det att blomma och när det blommat och befruktats av lilla fågel blå kommer det att bli en frukt i vilken vårt inre barn ligger. När barnet fötts och växt upp kommer Kristus eller jungfru Maria att kyssa det eller sätta tänderna i det och med kyssen införlivas det heliga bröllopet. Nu blir vi hela och vi inte bara ser vår gudomlighet utan blir gudomliga igen. Vi återförenas med vår själsfrände. Brudslöjan vi bar vid bröllopet blir nu en kokong, en boning där vi kan transformeras. När vi lämnar kokongen och vecklar ut våra vingar är vi svaret. När vi lämnar kokongen på marken och lyfter så är vi svaret på frågan. När vi kommit ut ur kokongen är vi fria! När vi är fria kan vi vandra ut ur vetenskapens kruka och lämna fiskarnas tidsålder. När vi lämnar krukan ser vi vem som håller krukan i sin hand - Vattumannen. När vi lämnat krukan ser vi sanningen om Boken med alla blad. När vi ser krukan ligga kvar på marken kan vi bara konstatera att krukan blivit för liten. Vi har växt ur den. Från och med nu ämnar vi växa utan begränsning. Nu verkar krukans kraft inte längre på oss. När kraften från krukans vägg är borta kommer expansionen att ske snabbt. Halleluja sister, Halleluja brother!

Samsandets tid har börjat!