tisdag 18 september 2012

Stjärnstoft och irrbloss



Vad är äkta stjärnstoft och vad är irrbloss? Människan består, enligt forskarna, av stjärnstoft. Hur kan vi då vara irrbloss? Människans medvetande vidgas allt mer och snart omfattar det även stjärnorna. Människans källa är alltså både här, inom oss och långt bort i universum. Funderingarna idag har snurrat runt olika läror i Världen, efter att vittnena återigen stod utanför min dörr. Stenhårt hävdar de att Jehova är den enda guden och den enda sanna läran står i Bibeln, nedtecknad av apostlarna. När de dog ifrån den här världen, försvann möjligheten att kommunicera med Gud helt. De enda sanna orden som någonsin går att uppbåda, står huggna i sten i deras gärning. Allt annat är irrbloss, osanningar och helt enkelt mycket farligt. Att hävda att man kan kommunicera med en gudomlig källa, via sitt hjärta, är att sätta sig över Gud, menar de.

Jag menar att sanningen ligger dolt i varje människas hjärta. Människor som öppnar sitt hjärta är mycket kärleksfulla och kärleken är Guds väsen. Den människa som genomsyras av Guds väsen - kärleken, är öppen för att kommunicera med Gud och bli ett Guds redskap. Den som till fullo öppnat sitt hjärta vill inget hellre än att tjäna Gud, även om man uttrycker detta på olikas sätt. Våra hjärnor är separerade från varandra, men våra själar är förenade i enheten. Detta ville de inte gå med på. Brödet som vi bryter i nattvarden då - att vi alla är del av en och samma kropp. Nä, de hävdar att själarna är separerade och individuella och försvinner när vi dör. För de finns det bara en enda regering och den finns i himmelen. Det finns bara en lag och den upprätthålls av denna regering och den måste vi följa, så att inte Världen går under.

Evangelister och apostlar var ju bara människor med ett särskilt uppdrag att förmedla Guds ord. Varför skulle det inte kunna finnas sådana människor idag? Är alla andra böcker förutom Bibeln irrläror och farliga? Det går alltså inte att lita på sin egen känsla. Man måste helt bortse från den. För mig handlar överlämnandet (av sig själv i Guds händer) inte om att bortse från det som kommer inifrån. Evigheten inom mig står i relation till och i kontakt med evigheten utom mig. Så som i himmelen, så och på Jorden. Det stjärnstoft som vi är byggda av finns här, men också där långt bort. Människor är precis samma i dag som för två tusen år sedan. I allmänhet tror jag den stora massan är mer mottagliga för eviga och gudomliga budskap nu, än man någonsin har varit.

Människan idag är välartad. Människan immuniserar inte längre mot livsprinciperna som har både en fysisk och en andlig aspekt. Människan ser i vetenskapens värld, att evigheten sträcker sig bortom skalpeller och petriglas. Människan lyssnar och lär. Människan kommer till insikt. Människan sker i det heliga andetaget, inte för att hon är meningslös och obetydlig i förhållande till apostlar mfl, utan för att hon ser länkarna mellan tid och evighet, mellan ofri och fri, mellan kropp och själ och mellan människa och Gud. Och för att hon lär sig skapa och kommunicera via dessa kanaler. Hon är ju trots allt en fysisk manifestation av Gud, genom kärlekskraften.

Många människor idag lyssnar till sitt hjärta och låter sig uppfyllas av liv, av heligt andetag. Medvetenheten låter henne förstå vem hon är. Människan är inte obetydlig! Dock kan hon utföra onda handlingar när kärlekskanalerna har kläggat igen. När vi söker Gud i vårt inre stjärnstoft då öppnas vårt hjärta, och livet och kärleken strömmar genom oss och fortsätter ut bland våra medmänniskor. Men vad är det som ska till för att vi ska öppna oss. Ska impulsen till öppnandet komma utifrån eller inifrån. Det är nog individuellt men oftast kan det vara omständigheter i det yttre som tvingar fram en kapitulation.  Vi tar ett steg tillbaka, känner in, ser efter, lyssnar och låter oss ledas. I kapitulationen sker uppvaknandet. I kaoset öppnas fönstret till evigheten.

Vi är alla stjärnstoft som lyser vackert på den stjärnhimmel som planeten Jorden är. Hur kan vi då vara irrbloss? Den genuina och kärleksfulla ambitionen hos var och en av oss, kan aldrig vara irrbloss i mina ögon!

Tack!

torsdag 13 september 2012

Undrens tid är inte förbi


Den gudomliga Källan - Moder / Fader Gud, har sedan 2007 kommunicerat genom mig via automatisk skrift. Denna text har i dag kommit till mig och att hålla den för sig själv, vore högst egoistiskt. Tanken bakom texterna har inte menat dessa enbart till mig. Alltså ställer jag ut de på farstutrappen, till er alla! Låt er väl smaka av höstens alla goda äpplen. Låt näringen fylla i luckorna i er själ och upplyfta er!
Tack alla älskade medmänniskor för att ni ger er själva chansen att vakna till en ny gyllene tidsålder!

Artikeln är primärt publicerad i nättidsskriften Budskapsportalen som varje vecka kommer ut med helt nya andliga budskap. För mer info se:

                 http://www.siljansmasar.com/sv/info/budskapsportalen.html
                                                           
                          
                                                                Jennyli


Människan äntrar nu en tid när livets kreativa förmåga ska skala bort all korrosion. Människan artar sig väl! Om Jennyli hade fått bestämma, då hade hon ändrat ordet skala, i första meningen, till ordet skrapa. Varför då? Jo därför att hon och alla ni människor är skolade till ett visst sätt att tänka och relatera. Mitt ordval är alltid skapande, på så vis att kopplingen mellan orden låter dig skapa nya kanaler i din hjärna. Här vill du genast ändra ordet ”skala” till ordet ”skrapa”, därför att det är så man brukar göra med rost. Men när du läser ordet skala, då tänker du kanske omedvetet på ett äpple och det hör inte ihop med ordet korrosion som mer relataras till bilar.



Händer och fötter är äntligen fria att skapa vad de vill, därför ska jag lära dig att skapa vad du vill! Yr i huvudet, är ett bra tecken. Då har saker och ting börjat lossna och då kan en ny ordning upprättas. Märk väl lärkan i skyn! Märk väl trudelutten som den kvittrar. Lyssna med ditt tredje öga! Märk väl att skapandet har med förvirring att göra. Dårskap handlar om kaos som aldrig blir annat än kaos. Men, ratatataa, sann genialitet handlar om att se öppningen som skapas i kaoset. Var därför inte rädd när det uppstår kaos i ditt liv. Människor har i alla tider fruktat kaos och strävat efter ordning så till den milda grad att arbetet med er utveckling har varit svårt.



Så därför säger jag er, frukta inte kaos. Det är i kaoset som vi kan nå fram till dig. Det är i kaoset som luckor skapas, där vi kan komma igenom. Dessa luckor fruktar ni mer än döden. Därför att när det finns en lucka i ett båtskrov, betyder det att den kan sjunka när som helst. Du ser till att laga hålet fortast möjligt. Du ser till att hålla dig flytande så länge som möjligt. Till slut går det ändå inte och du ger upp. Detta tillstånd är en välsignelse för oss. Här har vi möjlighet att gripa in, äntligen.



Människor i dag vaknar i allt snabbare takt och sträcker på sig. Egentligen visar ni oss att ni är redo. Människan som sträcker på sig är nyvaken. Människan som ligger kvar i sängen ser inte horisonten. Människan som kommit upp ur sängen erbjuds livsimpuls att börja gå. Människan som börjat gå erbjuds riktning att gå efter. Människan som satt kurs erbjuds sitt uppdrag. Människan som fått sitt uppdrag längtar efter att få genomföra detta uppdrag. Människan som längtar efter att få genomföra sitt uppdrag, genomför sitt uppdrag. Människan som genomför sitt uppdrag, längtar inte mer. Människan som inte längtar mer, har kommit hem! Oavsett var han eller hon än befinner sig i Världen.



Uppdraget är vattendelaren! Märk väl, i stycket ovanför, att när människan har erbjudits ett uppdrag, då kommer impulserna inifrån i fortsättningen. Temat för detta budskap är miraklens tid och där har du miraklet. Att följa sitt hjärta är att följa en impuls som kommer inifrån. Att bli erbjuden empati och vägledning, är att ta emot något utifrån. När sker då skiftet från utifrån, till inifrån? Egentligen är skiftet i en människas liv, själva miraklet. Människan som erbjuds fallfrukt, tar upp näring utifrån. Människan som kommer till insikt om att hon själv är äpplet som hänger i Guds gyllene apel, förstår att flödet av näring kommer direkt till henne från livets träd.



Drömseende har ni när ni fortfarande sover. Klarseende har ni när ni har vaknat. Många av er har redan vaknat och många av er har redan sträckt på er. Många av er har redan ställt er upp och många av er har också börjat gå. De av er som har satt kurs har också börjat ana sitt livsuppdrag i fjärran. De som börjat se sitt livsuppdrag för sin inre syn, har också börjat längta efter att få leva det. När du längtar efter att leva det, DÅ gör du det, inte förr!



Hälsa dig själv välkommen in i Guds rike, där du har handen på bröstet! Möt dig själv sittandes på andra sidan bordet. Hälsa dig själv välkommen. Nöten kommer nu att knäckas. Med skalet i hand så kommer du att se dig själv så som den du är. Här dukas upp till fest och sannerligen säger jag er! Hon eller han som sitter mitt emot dig på andra sidan bordet, är du själv. Den kreativa sidan hos dig har vaknat. Sanningens bord finns i ditt hjärta! Undrens tid är inte förbi! Flickan eller pojken som kommer fram ur nöten, är livets barn – alltså Du! Den svåraste nöten i ditt liv att knäcka, har varit du själv.



Undrens tid är inte förbi! Ske er vilja så som emancipationen säger. Frigörelsen arbetar med er alla och keruber och änglar jublar. Hur vet man då när skiftet sker? Många erbjuds ledning och känner på sig att de får ledning. Hur vet man när skiftet sker? Man vet att det sker, när det sker! Innehåll istället för uthållighet. Insikt istället för utsikt! Hemma istället för borta! Man vet att skiftet har skett när ensamhetskänslan är borta! Frigörelseprocessen är en lång process som pågår så länge du lever och långt där efter också. Den började dessutom långt innan du föddes. Valkyrian i dig är en längtande kvinna som önskar släppa sin sköld och sitt harnesk. Frigörelseprocessen fortgår även efter skiftet. Valkyrian bär sin sköld med sig, om ifall det skulle behövas. Detta gör hon en lång tid efter skiftet, eftersom många andra Valkyrior i Världen inte skiftat status ännu, från ”försvar” och ”attack”, till ”följeslagerska” och ”vän”.



Även om du bär ditt harnesk i handen, är ditt skifte ett faktum. Det faktum att du bär det i handen talar om att skiftet har skett. Varde ljus, och det blev ljust! Uppståndelsens mirakel i frigörelsen är idag mer aktuellt än någonsin. Verklighetens ljus är evigt och fortsätter att finnas långt efter det att er sol har slocknat. Verklighetens ljus får dig att verkligen se. Verklighetens ljus får dig att vakna. Verklighetens ljus får dig att finna vägen fram till Gud – ditt eget hjärta och dig själv! För att hela Världen ska vakna behövs endast en tredjedel av er som skiftar från sovande till vaken, från hjärna till hjärta! Du har säkert hört det förut och det stämmer. Människans uppvaknande är vad vi tror är den enda avgörande faktorn till att hon ska överleva som ras. Dinosaurierna dog ut när tänkande började krävas av dem. Idag har tänkandet övertaget i Världen, därför att det en gång var avgörande för människans överlevnad. Den tiden börjar nu lida mot sitt slut.



Ni går nu mot en helt ny era i er utveckling och den innebär en förskjutning från tanken till känslan, från utifrån till inifrån, från huvudet till hjärtat eller från de fem sinnena till det sjätte sinnet – inlevelsen, intuitionen, insikten mm. Människan har lyckats en gång tidigare i sin utveckling när hon gick från djurisk instinkt till logiskt tänkande. Varför skulle hon inte lyckas även denna gång, när hon går från logiskt tänkande till insikt?



Du längtar efter att nå fram till krukan vid regnbågens slut. Men du vet också att du aldrig kan komma dit. Människans uppdrag är vad som ligger i kitteln och lyser som guld. Fallfrukten på vägen ska ge dig näring en stund, men går du mot krukan ska den bara flyttas längre och längre bort eftersom det du ser där borta är en illusion. Men låter du oss ställa in kompassen och leda dig på din väg förs du direkt till denna kittel utan att passera gå! Du är denna kittel och inne i dig ligger allt guld och väntar på att få läggas i dina händer. Från den dagen som du på riktigt inser detta, försvinner alla begränsningar, alla tvivel och all knapphet. En gång för alla lever du i ett överflöd som aldrig sinar.



Det enda du behöver förstå är att låta oss leda dig fram till skiftesgränsen. Många av er står där på kanten och vågar inte hoppa och kanske inte heller hoppas. För den som står på kanten är situationen kaotisk. När två olika tillstånd möts inom dig, uppstår kaos. Men minns vad jag sa! Det är i allsmäktighetens namn, just i kaoset som livet ska uppstå inom dig, därför att den solida grunden då har börjat luckras upp. Människans livsfrö kan då äntligen slå rot. Det kaotiska tillståndet är grogrunden till det nya livet. Marken gungar under dina fötter och fruktan för att falla, gör att du klamrar dig fast in i det sista. Dock kan jag säga dig att för att lyckas skifta skepnad måste du släppa taget om ditt klamrande tillstånd. Möjliggör för transformationen genom att acceptera kaoset. Förstå att det är kaoset som är vägen till insidan och vägen ut som kommer att frigöra dig. Du blir fri, när du kommer in i dig själv. Släpp taget och hoppa! Vi tar emot dig. Men Du måste hoppa! Det rätta är att du hoppar själv! Om vi försöker putta dig eller fånga upp dig mitt i allt ditt motstånd, då kan vi skada dig eller så flyr du tillbaka dit där du var innan. Det tjänar inget till förstår du! Just i detta läge står du ensam, men endast här!



Minns du bilden med flugan som försöker komma ut genom fönstret. Om vi försöker mota ut dig riskerar vi att skada dig mot rutan, precis så som en liten fluga kan bli krossad av din hand när du försöker frigöra den från sitt fängelse. Du kan bara hjälpa den genom att öppna fönstret lite mer och vänta på att den ska hitta ut själv. Många av er befinner er just här, på gränsen. Många av er har redan hittat ut. Andra har inte ens sett fönstret ännu. Elever är här på Jorden för att lära sig. Det är först när du hittar ut som du verkligen kommer in till källan och kommer till insikt. Det är först när du tittat på äpplet som fallit till marken och inser att det är du som ligger där, som du kan börja skrapa bort den korrosion som börjat verka i ditt skal.



Denna korrosionsprocess har pågått alltsedan fallet ur paradiset. Glömskans gift har verkat med dig men när du ser dig själv ligga på marken, sker något. Människan lyfter upp sig själv och skrapar bort det sjuka skalet. Jantelagen är borta med vinden. Du ska se att du ÄR något! Under skalet framträder vitt och saftigt fruktkött från paradisets lustgård. Markens fuktighet har fått dig att rosta. Men en nådens sträng från Guds gyllene apel har alltid förbundit dig med det eviga livets träd. Uppståndelsens mirakel sker när du börjar se. Det sker när du ser dig själv ligga på marken som ett äpple på hösten. Förstå att du finner guldet i samma ögonblick som du ser dig själv i den mest utslagna människan i rännstenen. Det är du som ligger där, förklädd i skenbarhetens förgängliga klädnad. Förstå sanningen om livet. Evigheten finns där under ytan på er alla. Ni är alla ETT med livets träd, hur skenet än kan bedra!



Möt dig själv i varje människa du ser och korrosionen ska snabbare lämna den här världen. Tillsammans utgör ni skapelsen som identifieras av ett ständigt överflöd. Förlåt dig själv för det oförstånd som lagt en slöja framför dina ögon. Förlåt dig själv för att du har agerat i tron på knappheten. Möjliggör för evig serenad i ditt liv. Möjliggör för lovsång i alla människors liv. Möjliggör för befrielsen. Möjliggör för människor att finna sin egen väg ut. Möjliggör för kaoset att få verka i frid. Möjliggör för skatten i kitteln att få läggas i dina och andras händer. Ha förtröstan för att du inte kan se var du står just nu. Minns att vi leder dig till fönstret. Minns att vi möjliggör för kaos i ditt liv därför att det skapar grogrund för det eviga livet att vakna inom dig och skapa det som du längtar efter. Minns att livsträdet som ditt liv mynnar ur alltid ska ge dig näring, oavsett om du ligger på marken eller hänger i grenverket.



Läk elaka sår genom att förlåta dig själv för att du varit omedveten. Möjliggör för helande i ditt liv genom att förlåta dig själv för ett omedvetet handlande. Missa inte chansen att förebåda den nya tidsåldern inom dig nu! Den gyllene tidsåldern! Du har krukan med guld i din hand, därför att du är krukan. Du är också den som håller i krukan. Mötet med dig själv är det enda viktiga mötet i den tid som är nu. Mötet med dig själv lurar bakom krönet. Våga hoppa och du ska se att den som tar emot dig, är du själv. Du växer i samma takt som livet. Förstå att du håller i den kruka som du själv kommer ut ur. Förstå att alla tider existerar samtidigt. Du är här och nu, både den lilla människan som växer ur sin kruka och den stora människan som välkomnar den lilla ut i en ny värld. Du är Gud och du är människa.



Frigör dig från ditt begränsade tänkande. Allt är bara här och nu. Det finns inget då och sen. Fråga dig vilken människa du vill bli sen, och se att det är den människa du är NU. Årsringarna på ett träd lär dig om tidens gåta. Inne i trädets stam ligger svaret på tidens gåta. Människor har i långa tider trott att tiden är linjär. Men trädet säger att den är cirkulär. Varifrån och varthän blir då från marken och uppåt mot himmelen. Med varje nytt år, varje ny cirkel, når trädet en liten bit närmare himmelen. Människan kan illustreras på samma sätt. Från spädbarn, till vuxen och till gammal tar du dig genom livet. Människans ringar finns i kroppens alla celler. Människans ringar liknar inte trädets men principen är den samma. Människan växer inifrån och ut, via celldelning. De gamla cellerna dör och nya uppstår, men kroppen överlever.



Förstår du nu att den eviga kroppen som vi alla är en del av (var och en av oss är en cell) kommer alltid att fortsätta leva och växa, tack vare att celler dör och nya föds. Förstår du nu att den kruka som en var av er lever i till slut blir för trång. Din fysiska kropp växer inte i evighet, men din själ gör det. Förstå att den gren som du växer på också växer. Förstå att stammen som grenen växer på också växer. Lätta på slöjan och förstå att du som cell i en kropp, är det som faktiskt bygger upp hela kroppen. Förstå att varje cell i kroppen har samma arvsanlag och att EN enda kropp bara kan existera i EN enda tid. Du ser den större delen av dig utanför krukan och tror att det är du själv i framtiden. Det måste det ju vara eftersom du ser större ut där. Förstå att det är du själv i en annan dimension. Den dimensionen existerar utanför krukan, som vi brukar kalla vetenskapens kruka. Människan lämnar denna kruka nu och börjar se helheten och tidlösheten ur ett nytt perspektiv. Fönstret mot norden är nu öppet. Varsågod och träd in eller ut! Skiftet är nära!



Tack!



Din egen vördnadsfulla skapandeskepnad i Moder / Fader Gud

söndag 9 september 2012

En betraktelse över söndagens budskap - Enhet, i relation till en tillbakablick över mitt eget andliga uppvaknande

Allt är ETT. Vi är alla del av en och samma kropp. Denna söndag går i enhetens tecken. Jag har den välsignade förmånen att få vara del av en enhet och en gemenskap i Apelvikshöjds kyrka, i egenskap av musiker i stråkensemblen. Efter söndagens mässa längtade jag efter att få reflektera evigheten i mitt hjärta för att bekräfta denna livets enhet inom mig. Mitt sätt att göra det på, är att musicera och att skriva.

Mitt andliga uppvaknande eller mitt första möte med Gud, Moder jord och Kristus, skedde (i ärlighetens namn) utanför kyrkliga sammanhang. Det skedde plötsligt som om någon drog upp rullgardinen. Från en dag till en annan började jag att lyssna med helt nya öron och se med helt nya ögon på livet. Jag förstod inte vad det var som hände men de medvetna ögonen i mitt inre, kände hur varje andetag uppfyllde mig med liv. Mitt andetag blev heligt, levande och medvetet. Nåden skulle nog kalla det den helige Ande. Men jag förstod inte det då. Marken gungade och jag var nära att uppfatta mitt nya tillstånd som sinnessjukdom. Nu vet jag att rösterna, orden och glöden i mitt inre, var och är uppståndelsens mirakel i Kristus - det ENDA levande tillståndet.

Hur gick då detta uppvaknande till? Det här är min historia och jag är övertygad om att var och en har sin egen unika och fantastiska historia. Ingens väg eller berättelse är bättre eller sämre än någon annans. De är bara olika och unika i sitt slag. Med mig förhöll det sig så att min längtan efter ENHET hade vuxit sig så stor och kallelsen i mitt liv, undanbad sig helt enkelt inte längre. Att vara separerad ifrån (eller uppleva sig vara separerad ifrån) det Enda tillståndet (Gud), är förenat med lidande. Lidandet var hos mig som en längtan efter något. Detta något visste jag inget om. Men jag visste att det fanns, annars skulle jag inte längta efter det.

Jag letade efter detta något överallt, utanför mig själv. Jag gick kurser, jag gick till medium och på seanser. Ingen kunde ge mig det fullständiga svaret på gåtan. Men känslan inom mig växte sig allt starkare och till slut fann jag mig tvungen att byta riktning. Istället för att leta utanför mig, lutade jag mig tillbaka och sökte via mitt inre efter svar. Jag bad inom mig, intensivt och med hög röst. Jag vände mig direkt till Gud och "krävde" svar. Hungern var så stark vid det här laget att jag var desperat.

Svaren började genast komma. Först kom de i form av en inbjudan att gå en kurs i inkaindianernas kunskapstradition. Det var den tredje och sista kursen i en serie om tre, där man får ta del av och lära sig inkas sätt att förhålla sig till Moder jord och fader himmel och interagera med de fyra elementen mm. Jag hade, för många år sedan, gått de två första kurserna men tappade bort den tråden på vägen. Nu kom en inbjudan att gå den sista delen av kursen som ett direkt svar på mitt krav.

Jag förstod att jag måste gå kursen för att få utbildningen komplett. Saker och ting började falla på plats och min hunger mättades en aning. Men längtan fanns kvar. Jag hade bara skrapat på ytan av den slöja som dolde sanningen för mitt längtande öga. Under ytan fanns Kristus grav, inom mig. Där låg han och väntade på uppståndelsens mirakel i mitt liv. Men hur kunde jag ana det då. Jag såg ju inte. För att jag skulle börja se, behövdes krafttag. Inte för mitt liv, kunde jag ana att en så tunn slöja kan vara så svår att komma igenom. Frälsning är för mig befrielse från omedvetenhetens slöja eller från blindheten. Tillstånd som för mig är förknippat med lidande. 

Tacksamheten är mycket stor inför den själ som drog undan slöjan framför mina ögon, i ett enda slag och därmed bidrog till min frälsning. Hon levde i den här världen som min låtsasmamma eller styvmamma. När hon gick vidare till livet efter detta, ingöt hon hopp i mitt bröst, vilket ledde till att slöjan lyftes från mina ögon. Tron hade jag redan, men med hoppet kom även öppningen till den stora kärlekens famn i mitt hjärta. Från den dagen som hon ingöt hopp i mitt hjärta har livet flödat genom mig och kommunicerat eviga ord i en outsinlig ström. Hon kom igenom från andra sidan och visade mig vägen genom det öppna fönstret. Jag var som en fluga som ser ljuset genom fönstret, men som ändå inte hittar ut genom den öppna springan, eftersom det krävs att man tar ett steg tillbaka för att komma förbi själva fönstrets kant. Om jag tvingar mig mot glaset kommer jag aldrig fram. Först när jag slappnar av och låter mig ledas får jag syn på öppningen. Ibland kan jag tänka om flugan att den är ganska dum. Och sanningen är den, att jag själv är lika dum.

Den gåva som hon gav mig går inte att mäta eller återgälda. Mitt sätt att tacka är att låta livet och kärleken strömma genom mig och komma andra människor till del. Detta är något av en utmaning för mig. Jag vill älska alla, men i den här världen gör vi på ett visst sätt. Om man går utanför dessa oskrivna regler då kan man bli betraktad som konstig. Men en sak är säker, jag skulle vilja ta hela världen i famn. Mitt hjärta och den stora kärlekens famn är ETT och samma. Vi är alla en del av detta famntag och jag skulle önska att vi mera frimodigt kunde ta varandra i famn. Så vackert är det.

Det ligger ett uns av lidande i detta famntag, därför att det öppnar porten till hjärtat. Det som ligger begravt där inne vill komma ut och återuppstå i våra liv och det är en sådan lättnad när det sker. Men vi vågar inte lätta på trycket. För mig är en tår ett levande bevis på livssträvandet. Livet längtar efter att få vara och när vi lägger locket på kommer nåden till undsättning. Den lilla nådfulla tåren på kinden skapar en öppning. Den är så välsignad. Den längtan som ibland med hjälp av välsignade tårar, låter oss öppna porten till himmelriket i vårt hjärta, ska hjälpa oss att dra en suck av lättnad. Denna suck är ett heligt andetag som fyller oss med helig Ande och evigt liv. Vi blir Ett med källan! Vi blir Ett med Gud!

Vi har aldrig varit separerade ifrån livskraften i Gud, men vi har upplevt oss vara det. Denna upplevelse skapar lidandet. Tack älskade Nina för att ditt hopp satte spår och började gro i mitt hjärta. Medvetenheten om klangen som skapas inom mig när jag lyfter på slöjan och blir en del av Kristi kyrka (gemenskap), formar min mun till en kyss i det heliga bröllopet. Slöjan som jag har burit framför mitt ansikte, gjorde mig blind för sanningen. Men när den lyftes bort ifrån mina ögon, blev jag inte bara seende igen, utan jag stod samtidigt brud i det heliga bröllopet som förenar Himmel och Jord inom oss människor på Jorden.

I ärlighetens namn erkänner jag än en gång, att mitt möte med Gud och Kristus skedde utanför kyrkan. Och kanske var det nödvändigt. Precis som en tonåring måste söka sina egna vägar innan de med nya ögon och förståelse kan återförenas med sina föräldrar. Mitt eget personliga samtal med Gud, Kristus och Moder jord, har med tiden vävts samman med sanningarna i Bibeln och Guds ord som predikas i kyrkorna, samtidigt som Inkaindianernas sanningar ligger som solid grund för mig att stå på. Sakta men säkert har jag vänt tillbaka hem och sett att de sanningar jag själv har fått lära mig i mitt eget samtal med Gud, på djupet är samma som de kristna budskapen, likväl som Inkas budskap och de buddistiska budskapen. Jag kan finna en bit av mig själv i trädets alla blad och grenar.

Vi är alla en del av livets träd. Vi vävs samman av den livstråd eller livssträng som löper genom livets träd. Från den kristna grenen av trädet löper denna livssträng in till stammen, varur allt liv mynnar. Från en annan gren löper Inkaindianernas sanningar, från en tredje löper Koranens sanningar och från en fjärde löper Buddismens osv. Famntaget är allomfattande och kärleksfullt. Låt oss ge varandra näring från detta famntag. Låt oss ta livet i hand och varandra i famn. Jag är djupt tacksam för alla lärare, ledare och präster som med själ och hjärta har hjälpt mig att se sammanhangen. Jag är djupt tacksam för ALLA människor som finns och har funnits i mitt liv. Er närvaro har väglett mig och erbjudit mig så mycket glädje. Ni har bidragit till den jag är idag.

Den här söndagens budskap som jag fick höra om i dagens mässa handlar om ENHET. Vi hör alla ihop som löven på ett träd. Det löv som faller till marken på hösten är vackert. Jag kan se hur människan som föds till Jorden, är som detta blad. Det finns blad i alla dess färger, gula, gröna, röda och bruna. När de väl kommit till marken (så som vi föds in i en mänsklig kropp) börjar en process av vissnande och slutligen förmultning. Då antar vi alla samma färg och form och slutligen upplöses vi och återgår upp i trädets stam som ny näring åt nya löv. Där skapas nytt liv av den näring som vi tillför. Nya knoppar blir nya löv som till hösten återigen faller till marken, i ett evigt kretslopp. Energi kan inte förstöras och energi kan inte skapas. Det finns alltid samma mängd energi i kosmos. Dock kan energin omvandlas i allehanda former i Evighet! Min naturvetenskapliga bakgrund har gjort mig fascinerad över livets längtande essens. All materia strävar alltid efter balans i enheten. Samma är det med musikens toner som alltid stävar efter harmoni.

Mitt uppvaknande har låtit mig bli medveten om denna Enhet som vi alla är en del av. Att vara medveten om enheten är välsignat skönt. Äntligen har jag slutat att längta. Äntligen är jag tillfreds med livet och med Allt som är. Allt är precis så som det ska vara. Det kan inte vara på något annat sätt, för det finns inget annat. Det levande tillståndet är det enda som Är. Och det är evigt. Men ibland läggs slöjan framför mina ögon, av någon anledning och då förlorar jag kontakten med det levande tillståndet och lidandet är åter ett faktum. Ett lidande som tar sig olika uttryck i irritation, ilska och avogsamhet. Yviga gester hjälper mig inte då, utan endast ett stillat sinne kan åter lyfta på slöjan till det heliga bröllopets kyss - återförenandet till det Enda tillståndet - Enheten inom oss.

Min ärliga önskan och längtan efter att, på djupet kunna förenas med andra människor, arbetade emot mig så länge jag var separerad från detta tillstånd. Men så fort jag fann enheten inom mig själv, kunde jag också uppleva enheten tillsammans med andra människor. Jag kunde se mig själv i andra och jag kunde känna stark samhörighet med människor som jag inte ens kände. Denna upptäckt gav mig insikten om vad, "så som i himmelen, så och på Jorden", betyder. För mig betyder detta bibliska uttryck; Att så som jag upplever livet inom mig, i mitt eget inre himmelrike, så upplever jag även livet utom mig. En annan ordalydelse skulle alltså kunna vara, "Så som inom, så och utom". Himmelriket på Jorden bär vi alla i våra hjärtan. Den stora kärlekens famn.

Detta är mina betraktelser och reflektioner över Enheten och över Kristus, samtidigt som jag försöker se mitt eget uppvaknande som en del i detta. Det är vackert att få leva och lära. Jag är så tacksam för Allt som finns i mitt liv och fortfarande förs in i mitt liv. Tack från djupet av mitt hjärta till alla som lägger sin bit till det eviga pusslet. Ifrån min synvinkel är det en mycket vacker bild som börjar framträda.

All min kärlek från mitt hjärta till ditt hjärta!
Tack!

Jennyli