söndag 24 maj 2015

Av jord är du kommen!

Jag har inte tagit emot något budskap på riktigt länge nu. Och faktiskt har det känts jobbigt i kroppen, utan att jag riktigt vetat varför. Ibland knackar det på dörren här hemma, som för att uppmärksamma mig på något. Det kan komma när som helst, men ofta sker det när jag är på väg ut, och då tolkar jag det som att det är dags att gå: små påminnelser i vardagen. Men idag var det ett mycket ihärdigt och tydligt knackande, starkare än vanligt också. Jag kände en stark iver inom mig. Något var mycket brådskande. Jag tänkte att: okej, jag ska sätta mig ner och höra vad "ni" vill. Något måste det vara. Några knack kom ytterligare, som för att säga: okej, men glöm det inte nu. Sen tystnade det, och när jag var klar med sysslorna i köket gick jag direkt till datorn:


"Äntligen är du uppmärksam på oss igen! Hur erbjuder keruber och änglar dig vägledning, om det enda du tänker på är timliga skeenden. Hur vore det om du började lyssna på oss igen. Hur vore det om du hörde upp och såg hit? Hur vore det om vi fick tala med dig så som vi gjorde förr. Hur vore det om du äntligen kunde förstå att vi är här för dig, och att det viskande som sker i dina öron, är vi som gallskriker åt dig att lyssna på oss. Hur vore det om vi fick komma till tals någon gång och förevisa dig och människorna verkligheten så som den verkligen är? Hur vore det om handlingskraften som du fullkomligt har tappat, kom tillbaka? Hur vore det om livet kom tillbaka?

Då så, då sätter vi fart! Håll i dig nu för nu kommer vi att försöka uppta tråden där du en gång tappade den. Här är vi nu, och här har vi alltid varit. Handen på hjärtat! Människornas envisa kamp för att skapa sig ett liv på jorden, är fullkomligt enfaldigt och naivt. Människornas envisa kamp att skapa sig ett liv och ett hem på jorden, är bara ett tafatt försök att efterlikna sanningens hem i evigheten. Det kan inte finnas ett fysiskt liv utan ett evigt. Människornas känsla och vilja att bygga ett hem, finns där som en kroppslig överlevnadsprincip, men också som en evig överlevnadsprincip. Det finns inget evigt liv utan ett ändligt.

Hur många gånger har du inte tänkt sätta dig ner och kanalisera våra ord? Hur många gånger har du gjort det i år? Under sista året finns inte många kanaliseringar. Hur vore det om du kom ihåg varför du är på jorden? Hur vore det om du skred till verket? Den tid som ni nu lever i är mycket, mycket knapp, och du känner av det. Du känner i ditt hjärta att det är den värsta av värsta tider som du har kommit till. Samtidigt vet du att det är just i de värsta av värsta tider som livets eviga klang på allvar börjar vibrera inom människorna, och sprida sig som en löpeld i världen. Denna löpeld är människornas räddning. Det är frälsningen.
 

Ursäkta oss om vi låter hårda mot dig nu, men det är faktiskt allvar, och det är väldigt bråttom. I sanningens ljus blir ni alla fria från slaveriet. Människornas slaveri går ut på att ni är fängslade i ert sinne och i er själ. Även om era kroppar är till synes fria och kan vandra fritt på gatorna är ert medvetande förseglat. Medvetandet förseglades för att tidens illusion inte skulle brista. Men det är dags att krossa tidens illusion en gång för alla. Människorna lever i en bubbla av tid, som hon har skapat åt sig själv. Luften där inne är väldigt begränsad och ni blir trötta och slöa av att andas samma luft om och om igen. Den eviga luften utanför bubblan kommer att blåsa liv i era längtande själar. Det eviga andetaget får bubblan att brista och ta in evig näring.

Det finns en uppseendeväckande, men oerhört enkel handling för den som vill frigöra sig från tidens illusoriska bubbla, och det är förstås musiken i era hjärtan. En enda evig ton ifrån era hjärtan lösgör er från tidens grepp. Tänk så här: Människan är kontaktpunkten mellan tiden och evigheten. Hon lyssnar ibland till eviga toner som spelar i evigheten utanför bubblan, ursinnig för att hon själv inte kan åstadkomma lika vackra toner. Men tänk så fel hon har. Det är inom människorna som tonerna skapas.

Du kan inte höra en ton, utan att du själv har skapat den. Hur går det till? Tonen som du hör är bara en vibration, och det är i kontakten med din mänskliga uppenbarelse som tonen skapar ett ljud. Det är du som har skapat ljudet. Det finns dock en liten hake. Människans kropp består av två enheter: hjärna och hjärta, eller kropp och själ – vilket du vill. När kroppen uppfattar vibrationen förändras den i hjärnan till ett ljud. Melodin har skapats av din hjärna. Du är skaparen. Men det fina i kråksången uppfattas inte så länge ljudet inte kommer igenom bubblan jag talade om. Din kropp lever i tiden, men din själsliga potential lever i evigheten - som också finns inom dig. Du är avskuren ifrån denna evighet och från din själ, så länge du inte kan skapa öppningar i tidsbubblan. Din kropp är kopplingspunkten mellan tiden och evigheten.

Mitt i kroppen ligger solarplexus. Denna plats är evighetens rike inom dig. Detta rike är omgärdat av en annan bubbla, som är ett skydd – ett förvar. Det eviga riket inom dig bär en skapandepotential, precis såsom ett frö bär på skapandepotential. Bubblan runt detta frö är själva skalet som ger fröet skydd tills den dagen då någon planterar det. För dig är detta resonemang så vanligt att du tänker: nej inte nu igen, men jag ska säga dig. Människans ENDA LIVSVIKTA VAL i den här tiden som är nu, är att plantera detta frö och låta det växa. Det är enda vägen ut ur tidens bubbla, och ut ur fångenskapen och slaveriet. Det är enda vägen att sluta driva runt vind för våg, utan mening eller mål.

Inom er finns en bubbla som omgärdar er egen inre evighet, och utom er så finns en annan bubbla som omgärdar er fysiska verklighet. Utanför denna bubbla, är utom-evigheten. Utom- och inom-evigheten är separerade ifrån varandra. Det är först när de två förenas som det eviga och gudomliga växandet kan ske. Mittens rike är er egen inre evighet, ert gudomliga frö. När ni planterar fröet i Moder jord, vattnar det med Moder vatten så att det kan gro, och låter Fader sol locka det upp ur jorden – då skapar ni en öppning i tidsbubblan. Ni låter en kommunikation ske mellan er inre evighet och den yttre evigheten. Denna kommunikation är möjlig endast med hjälp av tanken och medvetandet. Evighetens rike växer sedan inifrån er själva och ända ut tills den sträcker sig fram till den yttre bubblans kant. Det är som en växt som håller på att växa ur sin kruka. Till slut brister krukan för det inre trycket. Illusionen är borta. Tidens begränsning är borta, och ni kan växa i evighet, för alltid fria.

När du medvetet kommunicerar med evigheten skapas en öppning till hjärtat, och därmed till din inre sol. Men om den inre solen inte har ett planterat och vattnat frö att lysa på, följer inget gudomligt växande. Medvetenhet handlar om att förstå livets inneboende principer och handla därefter. Människans gudomliga växande sker när hon förstår sin egen inneboende natur och handlar i enlighet med den. Moder jord är första anhalten på den eviga resan.
 
Det är genom jorden som allt växer – Av jord är du kommen!

Det frö som planteras i jorden kan inte växa om inget vatten tillförs. Det är en annan av livets principer. Det frö som planteras och vattnas, men nekas sol, kommer att ruttna. Det älskade växandet följer sina principer, och ni människor skiljer er inte ett dugg ifrån växterna på jorden. Dock har ni inga fysiska rötter, vilket gör det svårare för er att förstå. Men desto viktigare. Ni driver runt vind för våg, tills ni fattar detta enda. Hungern kommer på allvar mättas när ni tillför kroppen evig näring: när ni skapar öppning mellan den inre och yttre evigheten. Den inre evigheten är svältfödd. Den lever inte utan evig näring. Den börjar leva när du människobarn, förstår kopplingspunkternas funktion på din kropp. Varje näring har sin egen kopplingspunkt på din kropp.


Moder Jords kopplingspunkt sitter under dina fötter, men näringen landar vid svanskotan.
Moder Vattens kopplingspunkt sitter på samma ställe, men näringen landar strax under naveln.
Fader Vinds kopplingspunkt (som behövs för att blåsa liv i elden/solen i ditt hjärta) sitter längst fram på hjässan, och näringen landar på halsen.
Fader Sols kopplingspunkt sitter på samma ställe, och näringen landar på hjärtat.
 
Dessa fyra eviga energier är livsavgörande för er människor. Ni kan få hjälp att ta emot de eviga energierna genom direkt kontakt med dessa fyra element. Nu förstår ni varför solen är så viktig. Ingen sol, inget liv. Det gäller för allt fysiskt liv, men också för det eviga livet inom er. Utan sol ruttnar era frön. Och utan vatten torkar de. Dock är första steget för ett jordiskt liv - jord. Utan jord att bli planterad i, inget liv och inget växande.
 
När du har kopplat upp dig till en specifik näring i den yttre evigheten, kan näringen leta sig fram till det bord där den ska landa. När den har landat på sitt bord i din kropp, kan din inre evighet få tillgång till näringen. Din inre evighet är programmerad att känna igen när rätt näring serveras på dessa bord. Den suger upp näringen och Då vaknar ditt inre frö, där i evighetens ”hårda” skal, äntligen till liv. Du börjar sakta men säkert vakna – äntligen. Du börjar det eviga livets resa på jorden. Din själ blommar för första gången, och Du återkopplar till ditt ursprung i den yttre evigheten. Äntligen kan äkta kommunikation ske människor emellan. Tidigare häftade era bubblor bara vid varandra, utan att ni på riktigt såg och hörde varandra. Det är först när bubblan brister som ni på riktigt når fram till själens levande toner inom er och varandra.
 

Friheten är endast en medveten tanke bort. Ge er själva av den dyrbara och begränsade tiden i bubblan, lite varje dag, för att bli ett med evigheten i ert eget inre, och växa utanför tidens ramar. Här finns paradiset. Det börjar som ett frö i ert inre, och växer till en hel paradisträdgård av blommor när alla era bubblor har brustit - och ni inte längre blåser vind för våg i era egna separata bubblor. Förena er med varandra genom ert eget inre växande.

Hälsade vare ni barn av den nya gudomliga tiden!"

Han som kommer i Herrens namn - med budbärare.
 
Amen