tisdag 10 april 2018

Att bli tillrättavisad av andevärlden!

Ja vad ska man säga! Jag vet inte vem som fick nog, men näven i bordet var det. Eller bokhyllan precis bakom ryggen på mig.

Idag förberedde jag mig för att skriva. Och som vanligt tänder jag några ljus, lite rökelse, plockar fram mina kristaller och sätter på musik som inspirerar mig. Jag ber änglar, guider och väktare att vara med mig, och jag ber om att få koppla upp till den källa, varur jag ska skriva. Och den går alltid via hjärtat så klart. När jag ber om denna uppkoppling, sprider sig en värme i hjärtat. Och när jag ber om stöd ifrån Moder och Fader Gud så sprider sig en stark energi upp längs benen som gör mig lugn och en annan typ av energi uppifrån som gör mig redo att skapa. Jag känner att punkten på ryggen börjar vibrera. Det gör den alltid när det är dags att skriva.

Allt är gott och väl. Jag lägger händerna vid tangentbordet, men tänker att jag måste läsa lite vad jag skrivit innan. Jag skrollar upp och ner i dokumentet några gånger, jag tittar på några anteckningar för att få en röd tråd, och för att inte missa något. (Som om det vore jag som skrev texten och måste hålla koll på allt, hela tiden). Jag skrollade upp till det senaste kapitlets titel, och började tänka på vad sjutton den titeln hade med innehållet i kapitlet att göra. Då precis när jag tänkte det, small det till i hyllan bakom ryggen, som om någon hade dunkat sin knytnäve med full kraft i den. Jag hoppade till på stolen och hjärtat började slå snabbt av rena förskräckelsen. Jag har aldrig fått så tydliga tecken innan. Det kändes som om det var någon som var arg på mig. "Nu får det vara nog! Skriv bara!". Och det gjorde jag, när jag lugnat mig något.

Jag förstår inte att jag som skrivit så länge, med hjälp av inspiration direkt ifrån evigheten och de källor som arbetar för ljuset och kärleken, fortfarande inte litar på att dessa källor vet vad de gör och vad som ska skrivas. Igår leddes jag till bokhyllan, eftersom jag letade efter en bok som varit borta ett tag och då hittade jag en annan bok jag började läsa i. Där fick jag bekräftelser och tips om vad jag kan väva in i boken jag nu skriver. Alltså blev jag ledd till research.

Idag skulle jag skriva. Men att jag skulle få en sådan skarp tillrättavisning, hade jag aldrig trott. Jag blev riktigt skrämd. Just för att ljudet kom så plötsligt och så kraftigt. Jag försökte att själv åstadkomma ett lika starkt ljud, men det gick inte. Jag skrev, och skrev och skrev. Och det blev en riktigt bra skrivardag. Andevärlden visste det, men jag vågade inte lita på det. Jag kände mig ganska dum faktiskt. Att bli tillrättavisad av andevärlden! Ja!

Det jag skriver på nu, är berättelser för barn. Jag är inne på den andra berättelsen, men det ska bli tre stycken....................

Å där kom det kraftiga dunket igen, i skrivande stund, av detta inlägg..... men vad är det egentligen? Jag går ut ur lägenheten och kollar, och då står en dörr till ett skåp öppet. Okej, aha, det var ingen tillrättavisning ifrån andevärlden. Jag börjar direkt att radera det här inlägget, med bakåtpilen, och tänker samtidigt; att så var det med den tillrättavisningen. Lika bra att slänga hela detta blogginlägg! Och då hör jag omgående, tydligt, kort och koncist: "Men det funkade!!"

Ja, det gjorde det ju. Jag skrev, och det blev bra. Bättre än jag kunnat ana. Och kanske är det så de behöver kommunicera, med jordiska ting och jordiska krafter. Det var vinden som blåste upp dörren utanför mitt rum. Men hua vad rädd jag blev. Och hua vad mycket jag fick gjort ;)

På återhörande!
Ljusa och kärleksfulla kramar.

Lyssna gärna på min senaste meditation på www.st-germain.se

http://www.st-germain.se/sondagsmeditation-kl-21-00-via-jennyli-gustafsson-1-april-2018/